Europas Förenta Stater (USE)

Idag höll José Manuel Barroso, EU-kommissionens ordförande, ett tal som liknar en amerikansk presidents ”State of the Union”. Alltså ett tal riktat till ”nationen” Europa.

Mitt i den turbulenta tid som just nu är i Europa med eurokris, misstroende mellan syd och nord och exempel där delar av nationer vill bryta sig ur sina länder. (Skottland går mot folkomröstning för att bli självständiga från Storbrittanien och 1-2 miljoner människor demonstrerade i Barcelona för ett fritt och självständigt Katalonien, ör att inte nämna de som vill dela Belgien i två delar). Mitt i denna turbulenta tid vågar Barroso sticka ut hakan ordentligt.

Barrosos budskap är att vi behöver arbeta mot ett Europas Förenta Stater, och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Många har uttryckt att Barroso inte lever i samma verklighet som oss andra och aftonbladet hävdar att han fått storhetsvansinne. Och visst, jag förstår att många reagerar med ryggmärgen och säger att detta är galenskap.

Men jag har egentligen bara en kommentar till detta och det är ÄNTLIGEN! Skönt att någon säger det som jag tyckt i många år. Jag tror nämligen att den enda väg vi kan gå för att Europa skall vara framgångsrikt är att bilda just Europas Förenta Stater (USE). Bara då kommer Europa kunna förbli en enad, sammanhållen del av världen. Bara då kan vi verkligen få solidaritet mellan nord och syd. Och bara så kan vi möta de utmaningar som finns framför oss.

Visst, det finns svårigheter att lösa. Det kommer inte bli enkelt. Men som jag ser det är det på sikt ofrånkomligt om vi vill bevara fred och välstånd i Europa.

Jag ser fram emot USE och är idag mycket glad över att frågan äntligen kommit upp. Jag vet att det är långt kvar och att mycket behöver göras innan det blir en realitet. Men arbetet har nu börjat och jag är glad över det.

Erfarenheter från Europa

Under sommaren har jag och min familj bilat genom Europa. Förutom det faktum att det är roligt att se sig omkring och att få se nya, och välkända, platser så var det några andra saker som slog mig.

 

Det första är Thor Heyerdahls ord när han kom hem efter sina världsomseglingar med bl.a. Kon-Tiki. Han sade ungefär så här: ”Jag har hört talas om gränser mellan länder, men jag har inte sett dem under mina resor”. Samma känsla får man idag när man bilar genom Europa. Man kan visserligen se de gamla gränsstationerna, men de är idag nedlagda. Det är stora öde parkeringsplatser där lastbilar och andra som ville korsa gränserna tidigare var tvungna att vänta. Men idag är gränserna öppna och parkeringsplatserna behövs inte längre.

 

Gränserna mellan Europas folk är borta, och det märks även på att man i stora delar av Europa kan använda samma valuta. Jag vet att Euron har svårigheter och att många tror att den kommer att falla, men för min del är den ett synligt och viktigt tecken på den enighet som idag finns mellan Europas folk och som jag ser det vore det olyckligt om valutan föll. Jag märker också på mina barn att dessa öppna gränser, där man kan handla med samma valuta är något naturligt och något som de uppskattar oerhört mycket. Den öppenheten för ”de andra” i Europa som unga idag känner ger mig hopp om att de snart 70 åren av fred i stora delar av Europa skall få en fortsättning.

 

En annan sak som slog mig under sommarens resa är den självklarhet som den kristna tron har i stora delar av Europa. Förutom att man, precis som här i Sverige, kan se kyrkor överallt i städer och på landsbygden så ser man tydliga tecken även på andra sätt. T.ex. skyltas det ofta från motorvägarna till kyrkor. På många platser i Tyskland finns ”motorvägskyrkor”. Alltså kyrkor vid rastplatser som används av trafikanter som ber för den fortsatta resan. Dessa kyrkor finns både i den norra Lutherska delen av Tyskland och den södra Romersk Katolska, även om de är vanligare i söder. Man ser också små altaren, ”nästan överallt” som en av mina söner sade, vid mindre vägar på landet och inne i städerna. Detta gäller i Tyskland såväl som Frankrike, Italien, Österrike m.fl. länder.

 

När man bilar genom den kontinent som vi är en del av, kan man inte låta bli att se att den kristna tron betyder mycket för oss människor i Europa, även om många idag vill påstå motsatsen. Och vi märker också att Europa är en mer enig kontinent än vad nationalister i olika länder vill hävda.

Jag finner hopp och tröst i dessa båda saker. Och jag hoppas och tror att vi alla tillsammans kan bygga ett öppet och fritt Europa.

 

Med detta vill jag önska dig en välsignad och härlig start på hösten.

 

/Dan Bernspång.

Varför vara kristen?

Enligt SOM-institutet i Göteborg så är det fler människor i Sverige idag som tror på en högre makt än under de senaste 40 åren. Fler tror att det finns en verklighet som vi inte ser, och fler tror att livet har någon form av fortsättning när vi dör. Men samtidigt säger många i Sverige att de inte bekänner sig till någon särskild religion. Jag möter varje vecka människor som säger att de tror att Gud finns, att det finns en ”andlig verklighet” men att de samtidigt inte förstår varför jag är kristen och som säger att de själva inte är kristna.

 

Det som skiljer kristendomen från alla andra religioner i världen är det faktum att Gud möter oss här på jorden. Gud är en personlig Gud, och inte ett andligt väsen som bara svävar omkring planlöst. Gud har en plan med världen och Gud vill att vi människor skall ha en gemenskap med honom. Det är därför han skapade oss och därför väljer Gud att själv bli människa när han väljer att födas i världen som Jesus Kristus. Att födas är en erfarenhet som alla människor har, och så nära vill Gud vara oss så att han delar t.o.m. den erfarenheten.

 

Jesus Kristus, som alltså är Gud, lever sedan ett liv på jorden. Detta gör han för att helt förstå hur det är att vara människa. Han vill verkligen ha en relation med oss, och då är det viktigt att dela erfarenheter med oss. Först då kan man verkligen få en relation. Dessutom räddar Jesus oss till ett evigt liv när han dör och uppstår för vår skull.

 

Som om det inte räcker med att Gud skapar oss och räddar oss till evigt liv, han vill dessutom hjälpa oss och leda oss i livet här på jorden. Därför har Gud valt att uppenbara sig som Den Helige Ande. Denna ande får vi del av om vi vill, och det manifesteras på många olika sätt.

 

Skälen till att vara kristen är alltså många. Men för min del är det kanske främsta argumentet att kristendomen visar att Gud älskar oss människor så mycket så att han gör allt för att rädda oss och för att ha en relation till oss.

 

Om du tillhör den växande skaran människor i vårt land som tror på en högre makt, som tror på andlighet, men som inte känner att någon särskild religion så har jag en utmaning. (Denna utmaning gäller självklart alla er som läser detta). Utmaningen är att våga be till den Gud som är personlig och som har uppenbarat sig som Fader, Son och Helig Ande. Våga ställa frågor till Gud och välkommen till en kyrka nära dig för att tillsammans med andra lära känna den kristna Guden mer och mer.

 

En härlig sommar önskar jag dig!

/Dan Bernspång

Samhällen i Samhället!

Såg igår för ovanlighetens skull på Uppdrag Granskning som handlade om de dubbla signaler som sänds ut från flera av landets ledande moskéer.

 

Det finns mycket att säga om detta, men det som kanske var det allra bästa med reportaget var att det blir tydligt för oss alla att det finns samhällen inom vårt samhälle. Samhällen som inte tycker att våra värderingar om alla människors lika värde är något för dem. Samhällen som på ett tydligt sätt t.ex. värderar män högre än kvinnor.

 

Jag tänker inte här gå i fällen och framföra någon allmän kritik av en enskild religion, men jag kan konstatera att när journalisten går omkring i Rinkeby så noterar hon att det är få, om ens några, kvinnor ute. Hon blir på restauranter hänvisad till speciella platser för kvinnor, och på andra ställen visar man med all önskvärd tydlighet att man tycker att det är opassande att hon som kvinna befinner sig där.

 

Vi får se och höra hur män har flera fruar, även om det på pappret ser ut som att de har en. Vi hör och ser hur myndigheter och det officiella Sverige, tillsammans med oss andra, förs bakom ljuset i en retorik som verkar vara jämställd men som i själva verket är förtryckande.

 

Min poäng här är inte att smutskasta eller svartmåla en grupp människor i vårt land, men som jag ser det måste vi faktiskt på allvar ställa upp och kämpa för våra värderingar. Värderingar som vi under lång tid har kämpat för att få och värderingar som alla som vistas i Sverige har rätt till. Vi måste stå upp för dessa värderingar, även om kritiken riktas mot en särskild etnisk eller religiös grupp. Om vi gör skillnad på vilka förväntningar vi har på människor, beroende på mängden pigment, religionstillhörighet eller beroende av var i världen man har sina rötter så hamnar vi i ett farligt läge.

 

På många platser i Europa växer nu kraven på att i vissa områden få införa Sharialagar för troende muslimer. Inte minst i England och Frankrike förs dessa diskussioner livligt, (sök på ordet sharia på brittiska och franska tidningar och se hur debatten förs), men röster om detta har höjts också i Sverige och då särskilt i Rosengård och Rinkeby.

 

En sådan utveckling vore förödande för samhället i stort, men särskilt för de kvinnor som i sådana fall skulle bli andra klassens medborgare utan samma rättigheter som alla andra.

 

Bra att Uppdrag Granskning vågade ta upp detta känsliga ämne, så att vi alla förstår att vi verkligen måste kämpa för allas lika rätt och värde. Låt oss inte ge efter. Låt oss inte ge upp.

 

/Dan Bernspång

Religion! – Vad spelar det för roll idag?

I vår tid kan vi ibland få känslan av att religion inte spelar någon roll längre. Kanske påminns vi emellanåt om att många av våra ledigheter är knutna till kristna högtider som t.ex. jul, påsk, pingst, Kristi himmelsfärd m.fl. Att de flesta människor i Sverige är lediga på söndagar har också en kristen orsak. (Jesus uppstod på en söndag och därför firar vi det varje söndag, och är följaktligen lediga då). Men för de flesta svenskar idag spelar religionen till synes liten eller ingen roll.

 

Men frågan är om vi verkligen kan säga att religionen spelar en så liten roll som en del vill påstå. Vad skulle hända om vi tog bort all religion från vårt land? Hur skulle det se ut då?

 

En sak som man kan konstatera är att den kristna tron och den tanke som Jesus hade om att alla människor har samma värde ligger till grund för det som vi kallar demokrati. När Jesus i Galaterbrevet 3:28 skriver: ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus”. Så kommer han med något nytt. Vi skall inte göra skillnad på härkomst, status i samhället eller kön. Vi skall se på varandra som ett. Vi hänger ihop. Alla är lika viktiga. Visst fanns det demokratiska tankar och idéer tidigare i historien. Men då gällde tanken inte alla medborgare, utan bara vissa privilegierade grupper. När demokratin, som vi känner den, växte fram under 1700- och 1800-talen så hänvisades väldigt ofta till Jesu ord om allas lika värde.

 

Visst finns det också exempel på när kyrkor runt om i världen har bekämpat demokrati, men det har då inte skett med hållbara Bibliska argument. Man har i de fallen istället hänvisat till olika politiska ideologier och ett ”vi och dem tänkande”. Bibeln är mycket tydlig med allas lika värde, och det har präglat och präglar vårt samhälle än idag på ett mycket påtagligt sätt. Idag kan vi kanske hävda att demokratin är så stark så att det inte behövs en gemensam värdegrund för att skydda den. Men jag tror att det är ett misstag att tro så. Om ett samhälle inte har en gemensam värdegrund, kommer inte heller gemensamma värden kunna försvaras.

 

/Dan Bernspång

Antisemitism i Sverige

Sitter på tåget från Stockholm, på väg tillbaka hem till Göteborg. Lyssnar på Studio Ett och hör ett reportage om att USA:s sändebud kring antisemitism, Hannah Rosenthal, har varit i Sverige för att prata med Irmar Reepalu (s), kommunalråd i Malmö och med den svenska regeringen. Irmar Reepalus anmärkningsvärda uttalanden kring judar har uppmärksammats internationellt och har oroat  människor över hela världen.

Några saker som man inte kan låta bli att notera i detta sammanhang är dels den öppna antisemitism som Irmar Reepalu visar prov på, dels kan man konstatera att det är bra att detta uppmärksammas internationellt så att dessa uttalanden inte får stå oemotsagda.

Det faktum att USA har ett sändebud kring antisemitism och att detta sändebud åker runt i världen för att motarbeta denna gamla form av rasism är, som jag ser det, mycket bra.

Vi lever i ett land där vi tror att hatet mot judar tillhör det förflutna, men för den som väljer att inte blunda blir det uppenbart att detta hat frodas i Sverige på ett mycket oroväckande sätt. Många judar i vårt land vågar inte öppet visa att de är just judar. Så länge det inte syns går det bra, men bland annat judiska unga män och pojkar väljer att dölja sin kipa, (den judiska huvudbonad som bärs runt om i världen), genom att ta på sig en ”vanlig” keps för att dölja sin kipa.

Det kanske inte är något som vi i vanliga fall tänker på, men det finns alltså människor i vårt land som inte vågar visa sin tillhörighet öppet, och som dessutom attackeras av ett kommunalråd i en av Sveriges största kommuner. Det som gör det judiska folket situation unik i Sverige och det som gör att denna situation är extra allvarlig är att judar i vårt land attackeras från ”alla håll”.

Inte nog med att främlingsfientliga krafter, som är emot all form av invandring,  motarbetar och hatar judar. Dessutom attackeras det judiska folket från vänster där alltifrån socialdemokrater, Irmar Reepalu t.ex., till kommunister attackerar judar verbalt. Det är en unik situation för en folkgrupp i Sverige.

Tyvärr följer det en lång europeisk tradition som sträcker sig från medeltiden, via tredje riket, in i våra dagar.

Vi behöver alla motarbeta denna extrema form av rasism, som genom historien lett till så mycket lidande. Att vi får hjälp av ett sändebud från USA i denna kamp är mycket bra. Att även regeringen påminns om detta är bra och det är ett tydligt exempel på att ”Forum för levande historia” verkligen behövs.

Inte minst är det viktigt idag, då nationalistiska och främlingsfientliga krafter från höger och vänster i politiken, frodas och växer över hela Europa och även i Sverige.

Låt oss tillsammans stå upp mot rasism i allmänhet och antisemitism i synerhet. Bara då kan vi verkligen tala om att vi är ett öppet och fritt land. Om vi inte gör det så visar vi med all önskvärd tydlighet att inte mycket har hänt sedan medeltiden och 1930-talet.

/Dan Bernspång, kyrkoherde Backa församling, Göteborg

Dagens Nyheter och religion!

Läser Dagens Nyheters ledare idag och blir ganska trött. Ledaren har rubriken ”Tvinga inte Estelle att fördöma islam”. Självklart är tonen korrekt, eftersom det är en respekterad tidning, men jag kan ändå inte låta bli att känna mig sådär trött som man bara kan bli av en retorik som bygger på ”guilt by association”.

Ledaren utgår från det faktum att vår monark inte får välja religion själv. Han eller hon måste följa den rena evangelisk läran. Detta är DN emot, vilket inte är så underligt när man tänker på hur DN brukar se på religion och samhället. Men det som stör mig är att man inte nöjer sig med att påpeka att man inte tycker om att regenten inte får välja religion, utan man känner sig tydligen också tvingad att trycka till oss som tror.

När DN kopplar evangelisk tro till hat mot muslimer så känner i alla fall jag att man går över hederlighetens gräns. Att på detta sätt antyda att den evangelisk-lutherska tron förföljer muslimer eftersom det står i Augsburgiska bekännelsen är oerhört långsökt och faktiskt ett påhopp på oss som tror. Man nöjer sig inte heller här, utan man menar att tidigare förföljelse av ateister, judar och katoliker är en konsekvens av den evangeliska tron.

Menar DN verkligen att den kyrkan som över 70 % av svenska folket tillhör egentligen är en åsiktsgemenskap MOT alla andra? Menar man verkligen att vi som tror egentligen hatar de som tror annorlunda? Är det den kyrka som DN har mött?

Jag tror faktiskt att det är precis tvärtom. De allra flesta motiverar sitt medlemskap i Svenska kyrkan med att man vet att kyrkan gör mycket för de svagaste i samhället. De flesta vet att vi som tror inte gör skillnad på människor på det sätt som DN antyder. De flesta vet att Svenska kyrkan med sitt religionsdialogarbete arbetar medvetet för en ökad förståelse mellan människor i vårt land. De flesta vet att Svenska kyrkan arbetar för ett samhälle där alla får plats.

Jag vet att historien förskräcker. Men det gäller både den religiösa och politiska historien. Om man skulle använda sig av samma ”guilt by association” mot politiska ideologier på samma sätt som DN gör mot evangelisk tro, så skulle man snabbt komma fram till att alla våra nuvarande politiska ideologier har ”lik i garderoben”. Jag tycker att man skall bedöma politiken utifrån vad man säger och gör idag, men DN kanske har en annan uppfattning? Frågan är om DN vill motarbeta samtliga politiska inriktningar lika urskillningslöst som man angriper evangelisk tro.

Jag skulle inte tro det. Men det är klart, att kritisera och demonisera religion är helt ok i vårt land. Även om man använder sig av ohederliga metoder och en insinuant argumentation. Jag hade väntat mig mer av DN, men jag får väl fundera kring mina förväntningar.

/Dan Bernspång, kyrkoherde i Backa församling, Göteborg.

God bless the child – prinsessan är född

Först vill jag självklart gratulera kronprinsessan Victoria och prins Daniel till prinsessan.

Kan inte låta bli att konstatera att det som vanligt blir en debatt om monarkins vara eller inte vara så fort kungahuset på något sätt syns i media. De av oss som är royalister är glada över att se vårt kungahus och vi firar att vi fått en ny tronarvinge, medan de som är republikaner fortsätter med sin kritik av nämnda kungahus.

Hur som helst tycker jag att det är underbart att det direkt efter saluteringen idag kl. 12.00 så började sången ”God bless the child” sjungas. Tänk vad härligt att få be om Guds välsignelse över den nyfödda prinsessan. Att det dessutom imorgon firas en tacksägelsegudstjänst, (Te Deum), i slottskyrkan i Stockholm är också mycket bra.

Att be om Guds välsignelse över barn och att tacka Gud för barnen är verkligen en tradition som är värd att bevara, oavsett om man är royalist eller republikan.

/Dan Bernspång, kyrkoherde i Backa församling, Svenska Kyrkan i Göteborg

Hur är det egentligen i Backa?

I december genomförde vi i Backa församling en enkätundersökning bland de som kommer till våra olika verksamheter. Det är ca 700 personer som kommer till våra kyrkor och församlingshem, (Backa, Brunnsbo och Bäckebol), varje vecka. Enkäten låg också ute på vår hemsida www.svenskakyrkan.se/backa. En av frågorna i enkäten löd: ”Vad är bäst med Backa (som en del av Norra Hisingens stadsdel)?” Vi var alltså intresserade av hur människor som bor och lever i Backa känner för sin del av staden Göteborg.

 Det som var mycket glädjande är all den positiva respons som denna fråga fick. Visserligen fanns det en oro och besvikelse kring de senaste årens händelser som gett Backa ett negativt fokus i media och som också har oroat många som bor och verkar här. Men grundtonen var positiv hos en stor majoritet av svaren.

Det som framför allt lyftes upp som positivt var närheten till stan, närheten till naturen och det faktum att Backa är en blandad stadsdel. Blandad både i bemärkelsen att det finns hyresrätter, bostadsrätter och egna hem, men också att det är en kulturellt och etniskt blandad stadsdel lyftes upp som positivt.

Jag blev mycket glad och upprymd över svaren, för de visar att vi är många som vill ställa upp för ”vårt” Backa och att vi ser det positiva i ”vår” stadsdel. Detta gör mig mycket hoppfull, för jag är övertygad om att det betyder att vi tillsammans kan bygga ett Backa för framtiden. Ett Backa där vi alla, oavsett vilka vi är och var vi kommer ifrån, kan bo, leva och verka tillsammans.

Det finns många exempel genom historien som visar att där människor går samman för att tillsammans bygga en gemensam framtid, då går det också bra. Medan splittring och ett ”vi och dem tänkande” leder till mer oro och en dystrare framtid.

Jag hoppas att vi för vår gemensamma framtids skull inte delar upp oss i olika fraktioner. Att vi inte talar om ”de andra” utan vi försöker bygga samhället tillsammans. Det är den enda framkomliga vägen, och de enkäter vi fick in fick mig att hoppas och tro på en sådan framtid.

/Dan Bernspång, kyrkoherde i Backa.

Varför skall vi bry oss om varandra?

TV-serien ”Vita Huset” är en av mina absoluta favoritserier. Den handlar om staben kring en fiktiv amerikansk president och alla de beslut som behöver fattas i en så viktig och stor organisation. I ett av avsnitten från den första årgången skall presidentens närmaste man, Leo, skriva under julhälsningar till många människor. Han har inte själv valt ut vilka som skall få julkort, utan skriver till dem som han förväntas skriva till. När har mycket trött tittar på ett av korten så säger han: ”Vem är det här och varför skall jag önska att han får en god jul?”

Kommentaren kommer ganska roligt i sammanhanget, men om man för ett ögonblick funderar på vad som egentligen sägs så är det mer allvarligt. Jag tror nämligen att vi ofta gör precis som Leo i TV-serien. Vi gör skillnad på vilka vi bryr oss om och vilka vi inte bryr oss om. Det är självklart mänskligt och vi kan inte bry oss lika mycket om alla. Vi kan självklart inte heller skicka julkort till alla människor. Men det jag började fundera på var hur vi agerar när vi ser att människor som vi inte känner lider. Bryr vi oss, eller funderar vi på vem det är och varför vi skulle bry oss?

Läste också i Dagens Nyheter om en tvåårig flicka som låg på en väg i Kina och blev överkörd 2 gånger av olika bilar utan att någon av de människor som gick förbi ingrep. Inte förrän en 58-årig kvinna reagerade och stoppade trafiken. Tyvärr avled flickan senare på sjukhus. Detta är ännu ett exempel på hur vi människor verkar tänka som Leo i TV-serien. ”Vem är det här och varför skulle jag bry mig om den människan”.

I 1:a Mosebok kan vi läsa om hur Gud tänkte när han skapade oss människor. Det står så här: ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.” (1 Mos 1:27) Detta är en grundbult i den kristna människosynen. ALLA människor är skapade till Guds avbild och ALLA har samma värde. Detta gäller oavsett hur man ser ut, vilket kön man har, vilken nationalitet eller vilken annan anledning som helst. Människovärdet är absolut.

Dessutom uppmanar Jesus oss att bry oss om varandra genom att säga: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”. (Matt 7:12) Jesus uppmanar oss alltså till att bry oss om varandra och hjälpa varandra. Om vi skulle vilja bli hjälpta i en svår situation, skall vi alltså hjälpa andra som är utsatta.

Frågan varför vi skall bry oss om varandra får utifrån kristen tro svar genom bl.a. dessa två bibelställen. Vi har samma värde, och vi skall behandla varandra så som vi själva vill bli behandlade. Självklart har vi vissa som står oss närmare än andra, men vi behöver se utanför våra invanda mönster och bry oss om även de vi inte känner. Så kan vi tillsammans bygga ett samhälle och en värld som är till för alla och inte bara dem vi känner.

/Dan Bernspång, kyrkoherde i Backa församling.