Idag höll José Manuel Barroso, EU-kommissionens ordförande, ett tal som liknar en amerikansk presidents ”State of the Union”. Alltså ett tal riktat till ”nationen” Europa.
Mitt i den turbulenta tid som just nu är i Europa med eurokris, misstroende mellan syd och nord och exempel där delar av nationer vill bryta sig ur sina länder. (Skottland går mot folkomröstning för att bli självständiga från Storbrittanien och 1-2 miljoner människor demonstrerade i Barcelona för ett fritt och självständigt Katalonien, ör att inte nämna de som vill dela Belgien i två delar). Mitt i denna turbulenta tid vågar Barroso sticka ut hakan ordentligt.
Barrosos budskap är att vi behöver arbeta mot ett Europas Förenta Stater, och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Många har uttryckt att Barroso inte lever i samma verklighet som oss andra och aftonbladet hävdar att han fått storhetsvansinne. Och visst, jag förstår att många reagerar med ryggmärgen och säger att detta är galenskap.
Men jag har egentligen bara en kommentar till detta och det är ÄNTLIGEN! Skönt att någon säger det som jag tyckt i många år. Jag tror nämligen att den enda väg vi kan gå för att Europa skall vara framgångsrikt är att bilda just Europas Förenta Stater (USE). Bara då kommer Europa kunna förbli en enad, sammanhållen del av världen. Bara då kan vi verkligen få solidaritet mellan nord och syd. Och bara så kan vi möta de utmaningar som finns framför oss.
Visst, det finns svårigheter att lösa. Det kommer inte bli enkelt. Men som jag ser det är det på sikt ofrånkomligt om vi vill bevara fred och välstånd i Europa.
Jag ser fram emot USE och är idag mycket glad över att frågan äntligen kommit upp. Jag vet att det är långt kvar och att mycket behöver göras innan det blir en realitet. Men arbetet har nu börjat och jag är glad över det.
Dan Bernspång's Blog 
vi behöver gemensamt språk om det ska funka.
Tycker att det finns två parallella rörelser i Europa, delvis nationalstaternas upplösande och delvis föreningen i europas förenta stater. Den första kan man tydligast se i gränsen mellan Belgien, Holland och Frankrike, där gräsen mellan staterna är i princip upplösta. Skottland, Katalonien och Vallonien är exempel på samma utveckling. Samtidigt ser vi en rörelse i en samordning inom Europa, kring migration, skatter mm mot ett Europas Förenta stater.
Jag önskar och hoppas att vi får se nationalstaternas upplösning, de har ju inte längre något som helst syfte, men jag fasar för vad vi får istället. Ett mer enat Europa med konkurrenskraft och fred är naturligtvis det bästa, men hitintills tycker jag att utvecklingen är den motsatta. Vi ser ett Europa som slits av motsättningar, ekonomiska så väl som sociala, på grund av en från ovan tryckt form för samarbetet. Inte minst ser vi en totalt vidrig migrationspolitik i ”Festung Europa”.
Jag vill se att vi låter staterna lösas upp, men att vi låter föreningen inom Europa gå långsamt och växa underifrån. Då kommer vi få se nya regioner, som växer upp underifrån och som är lösare sammanhållna.
En intressant aspekt på detta är katolicismens dominans i större delen av EU. Hur ställer du dig till det?
(PS. Storbritannien stavas just så.)