Religion! – Vad spelar det för roll idag?

I vår tid kan vi ibland få känslan av att religion inte spelar någon roll längre. Kanske påminns vi emellanåt om att många av våra ledigheter är knutna till kristna högtider som t.ex. jul, påsk, pingst, Kristi himmelsfärd m.fl. Att de flesta människor i Sverige är lediga på söndagar har också en kristen orsak. (Jesus uppstod på en söndag och därför firar vi det varje söndag, och är följaktligen lediga då). Men för de flesta svenskar idag spelar religionen till synes liten eller ingen roll.

 

Men frågan är om vi verkligen kan säga att religionen spelar en så liten roll som en del vill påstå. Vad skulle hända om vi tog bort all religion från vårt land? Hur skulle det se ut då?

 

En sak som man kan konstatera är att den kristna tron och den tanke som Jesus hade om att alla människor har samma värde ligger till grund för det som vi kallar demokrati. När Jesus i Galaterbrevet 3:28 skriver: ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus”. Så kommer han med något nytt. Vi skall inte göra skillnad på härkomst, status i samhället eller kön. Vi skall se på varandra som ett. Vi hänger ihop. Alla är lika viktiga. Visst fanns det demokratiska tankar och idéer tidigare i historien. Men då gällde tanken inte alla medborgare, utan bara vissa privilegierade grupper. När demokratin, som vi känner den, växte fram under 1700- och 1800-talen så hänvisades väldigt ofta till Jesu ord om allas lika värde.

 

Visst finns det också exempel på när kyrkor runt om i världen har bekämpat demokrati, men det har då inte skett med hållbara Bibliska argument. Man har i de fallen istället hänvisat till olika politiska ideologier och ett ”vi och dem tänkande”. Bibeln är mycket tydlig med allas lika värde, och det har präglat och präglar vårt samhälle än idag på ett mycket påtagligt sätt. Idag kan vi kanske hävda att demokratin är så stark så att det inte behövs en gemensam värdegrund för att skydda den. Men jag tror att det är ett misstag att tro så. Om ett samhälle inte har en gemensam värdegrund, kommer inte heller gemensamma värden kunna försvaras.

 

/Dan Bernspång

Egypten och kopterna

Nu har det som jag befarade hänt. Kristna Kopter dödas på Kairos gator. Den egyptiska militären skjuter och dödar skoningslöst fredliga kristna demonstranter och medierna i Egypten uppmanar muslimer i Egypten att hjälpa militären att kväsa och förtrycka de kristna. (Mer går att läsa på t.ex. http://www.dn.se/nyheter/varlden/manga-doda-i-kairo-kravaller)

Den 10 februari 2011 skrev jag ett blogginlägg om situationen i Egypten och jag påpekade att den glädje som fanns då kring att muslimer och kristna tillsammans protesterade mot Mubarak kunde vändas i förskräckelse precis som det gjorde 1914 när det var Engelsmännen som skulle besegras. (Vill du läsa det inlägget finns det i arkivet till höger).

Historien visar att det allt som oftast blir precis så här. Man enas för att få bort någon som förtrycker och då gör man gemensam sak. Men när förtryckaren är borta glömmer majoriteten bort att även minoriteten kämpade. Enhet byts mot förtryck igen. Historien förskräcker och tyvärr har det än en gång besannats. :-(.

Även om jag självklart tycker att det är bra att demokratin sprids över världen kan jag inte göra annat än känna oro över situationen i Egypten och övriga ”arabvärlden”. Vilka kommer vinna valet i Egypten? Hur blir situationen för de kristna kopterna? Hur kommer relationen till Israel utvecklas? Kommer man lyssna något på vad världen i övrigt anser? Många frågor återstår, och oron är stor. Kommer verkligen mänskliga rättigheter accepteras?

Jag kanske är negativ, men jag tror inte att alla egyptier går en ljus framtid till mötes den närmaste tiden. Jag är tvärtom ganska säker på att islamistiska krafter kommer vinna valet, och vad kommer då att hända? Ja, inte blir det lättare att vara kristen i alla fall och inte blir relationen med Israel stabilare, det kan vi vara helt säkra på.

Låt oss be och hoppas att jag har fel, och låt oss också arbeta för frihet och verklig demokrati i hela världen. Vi får inte vara naiva här, utan vi måste självklart sätta press på den övergångsregering som nu finns i Egypten och även på de som vinner valet som snart skall hållas. Om vi i världssamfundet inte tar chansen nu kommer situationen för kristna förvärras ytterligare, inte bara i Egypten, utan i hela ”arabvärlden”. Motsättningarna kommer öka och de kommer sprida sig även hit till norra Europa. Så ser den moderna världen ut och vi som vill ha en annan framtid för världen måste stå upp och kämpa för allas lika värde, här i Sverige och i övriga världen.

Som jag ser det kan vi inte vänta med att reagera. Om världens övriga ledare inte fördömer den Egyptiska militärens handlande snabbt, så kommer det uppfattas som att militären kan fortsätta utan att omvärlden bryr sig. Jag hoppas verkligen att man inser detta i många delar av världen och reagerar kraftfullt. Om man inte gör det blir man svaret skyldig om man verkligen vill att alla Egyptier skall få en ljus framtid, alltså även de kristna, eller om man nöjer sig med att en skenbar demokrati med skenbara rättigheter utvecklas i Egypten.

/Dan Bernspång, kyrkoherde i Backa församling, Svenska Kyrkan i Göteborg

Alla människor har samma värde!

 

När vi de senaste veckorna har hört om de rättmätiga protesterna i Tunisien, Egypten och övrig arabländer kan man inte göra annat än slås av kraften i protesterna. Vi har alla sett människor, som helt fredligt, demonstrerat på Tharirtorgen i Kario och till slut lyckades störta Mubarak. I Tunisien har protesterna också lett till att presidenten har flytt. Men i en del andra länder fortsätter kampen för fri och rättigheter, och i vissa länder använder de styrande hårda maktmedel för att bekämpa folket och dess krav.

När nu Egypten förhoppningsvis står inför fria val i September väcker detta självklart hopp. Men det finns också farhågor. Kommer demokratin vinna? Blir det bättre för de många fattiga i Egypten? Blir det bättre för landets minoriteter? Kommer fredsavtalet med Israel hållas?

Jag tror att det är viktigt att vi alla kämpar för demokrati och självklart är det bäst när folket får bestämma.  Visst, det finns risker, men det finns det i alla demokratier. Vad som måste finnas, utöver demokrati, är mänskliga rättigheter. Det måste finnas en tydlighet kring att vi alla är människor, och att vi alla har samma rättigheter och skyldigheter. Oavsett etnisk bakgrund, religion eller annat. De mänskliga rättigheterna måste gå hand i hand med demokratin, om det verkligen skall fungera. Detta gäller hos oss i Sverige, och i övriga världen. Det gäller ”gamla” demokratier och ”nya”.

I Nya Testamentet i Bibeln kan vi se att alla människor har samma värde. I Galaterbrevet 3:28 skriver Paulus: ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” Detta är en viktig grund för demokrati. Att alla har samma värde och att det inte är skillnad på olika människor. ”En människa = en röst” är grundvalen i demokratin, och det måste vi stå upp för och kämpa för.

Låt oss till sist be, hoppas och arbeta för att det blir verklig demokrati och verklig frihet i arabländerna. En frihet som kommer alla till del. Muslimer, kristna, judar och andra religioner. Bara då kan det verkligen bli fred och rättvisa även där.

Situationen i Egypten och övriga arabvärlden.

De senast veckorna har vi kunnat se hur en folklig protestvåg sprider sig över norra Afrika och övriga arabvärlden. Det som började i Tunisien har nu spritt sig till Egypten, Jemen, Jordanien mm. Störst uppmärksamhet verkar Egypten få. Detta för att det är ett stort och mäktigt land, men också för att det är ett av få länder som har fredsavtal med Israel. Dessutom finns det muslimska brödraskapet i Egypten, och många är oroliga för att de kommer ta över och skapa ett Iran i Egypten.

I dagarna har vi fått höra att kristna och muslimer tillsammans protesterar mot Mubarak på Tarhirtorget i Kairo. De gör gemensam sak för att få bort Mubaraks regim, och de vill bygga upp ett nytt Egypten.

Det är inte första gången som kristna och muslimer gör gemensam sak i Egypten, för att göra sig av med en förtryckare. Det var likadant när man i början på 1900-talet protesterade mot britternas närvaro. Dessa protester ledde till att Egypten blev självständigt 1914. Då grundades också talet om ”korset och halvmånen”. Denna tanke har på nytt dykt upp nu när protesterna ökar. Det handlar inte om att blanda ihop religionerna, utan det handlar om att kristna och muslimer står upp för samma sak.

Vi får verkligen hoppas att detta inte bara är en retorik som majoriteten använder för att lugna omvärlden, utan att det är en verklig önskan till samexistens. Tyvärr förskräcker de historiska exemplen. Det finns många exempel på hur kristna och muslimer gjort gemensam sak mot förtryck. När förtryckaren sedan är borta, så är majoriteten inte så intresserade längre. Detta skedde mycket tydligt efter självständigheten 1914 för Egyptens många koptiska kristna. När man dessutom får höra av Sveriges Radios utsända i Kairo att Tarhirtorget är en ”bubbla av liberal anda” i Kairo, så ökar min oro.

Kopterna har funnits i Egypten långt innan Islam kom dit, ändå har de kristna varit lägre stående medborgare i Egypten sedan självständigheten. De kristna får inte arbeta med vad som helst, de har inte samma rätt till sjukvård som muslimer har, de har lägre löner än sina muslimska kollegor i den mån de arbetar med samma sak. De kristna är påtagligt förtryckta och de förföljs systematiskt i Egypten. Ett tydligt exempel på det var den massaker som skedde i en kyrka i Alexandria i slutet av förra året.

Detta väcker i alla fall min oro. Visserligen har de kristna även varit förtryckta under Mubarak, och självklart är det bra att det blir demokrati över hela världen. Men vi får inte vara naiva och tro att allt är löst bara för att man vid ett tillfälle står sida vid sida mot diktaturen. Mycket arbete återstår i Egypten innan vi verkligen kan tala om framsteg. Egypten och dess folk balanserar på en slak lina. Det kan gå mycket bra, men det kan också bli Islamistiskt förtryck. Och frågan är vad resten av världen gör då?

De kristnas situation i Egypten och resten av arabvärlden står på spel, liksom fredsavtalet med Israel. Regionen behöver inte mer strid och osämja, utan tvärtom. Låt oss be och hoppas att verklig demokrati är på väg att vinna, och inte mer Islamism och förtryck av minoriteter.

Låt oss be för arabvärlden och de människor som bor där. Särskild förbön behövs för våra kristna syskon.

/Dan Bernspång

SD och demokratin

Har med spänning följt debatten om Sverigedemokraternas reklamfilm på TV4. Efter att ha sett filmen kan man konstatera att det inte är konstigt att det blir debatt.

Att på detta sätt ställa invandrare och pensionärer mot varandra är ganska osmakligt och det är lätt att se varför TV4 inte vill visa denna film. Samtidigt ställer det demokratins spelregler på sin spets. Är det rätt att tysta obekväma åsikter, eller bör vi istället med sakliga argument visa på ett annat sätt att tänka? Hur skall vi egentligen hantera främlingsfientlighet och andra icke demokratiska åsikter? Är bojkott verkligen rätt sätt att gå?

Jag tror inte att det hjälper att tysta odemokratiska tendenser i samhället. Risken är att de bara växer i tysthet då, och risken är att det till slut växer så att det inte går att stoppa. Vi kan se att det har hänt i många länder i europa. Man har försökt ignorera främlingsfientliga partier, och har därigenom hjälpt fram dem. I Norge är t.ex. SD:s motsvarighet näst största parti.

TV4 säger inte heller att de vill tysta SD, utan hänvisar istället till att reklamfilmen skulle strida mot svensk lag. De menar alltså att det blir hets mot folkgrupp. Vad som är sant och inte gällande det, kommer vi antagligen få reda på eftersom SD själva anmält sin film till justitiekanslern för att se om den verkligen är rasistisk och odemokratisk.

Oavsett vilket tror jag att SD:s syfte med filmen är uppnått. De har fått den uppmarksamhet som de önskade. Som jag ser det är deras strategi att framstå som ett motarbetat och missgynnat parti. De vill helt enkelt framstå som offer. Detta har de lyckats med. Återigen handlar inte debatten om SD:s politik, utan om huruvida de är missgynnade eller inte.

Även om jag alltså förstår att TV4 stoppar filmen, och även om jag tycker att reklamfilmen är osmaklig så tycker jag att den skall visas. Jag tror nämligen att SD vinner på nuvarande diskussion. De som egentligen inte delar deras uppfattningar, riskerar att tycka synd om SD. Medieanalytikern Olle Lidbom delar denna uppfattning om partiet strategi. När den samlade eliten i Sverige gemensamt vill tysta SD, kan det tyvärr leda till ökat stöd för dem. Och det vore verkligen inte bra.

Som jag ser det måste vi låta även SD:s åsikter komma fram, annars blir det inte öppet vad de verkligen tycker. Och vi kommer inte kunna bemöta dem. Även om jag personligen tycker att deras åsikter är fel, så måste de få komma fram. Jag är övertygad om att SD vinner på att vi försöker tysta dem.

Demokratin är svår på det sättet. Om vi verkligen vill vara demokratiska, måste vi acceptera även att odemokratiska åsikter finns, och bekämpa dem.

/Dan Bernspång

G 20

Återigen har det varit ett ekonomiskt toppmöte. Återigen får vi höra om demonstrationer som urartar i våld och bränder.

När jag läser detta blir jag bara trött. Jag undrar hur det s.k. ”svarta blocket” tänker.

Självklart har man rätt att demonstrera mot det man tycker är fel. Så även om jag tillhör de som faktiskt tycker att det är bra att de största ekonomierna träffas för att prata med varandra så tycker jag att det är självklart att man skall ha rätt att demonstrera. Tusentals människor gör också det på ett fredligt, civiliserat och ofta festligt sätt. När man då får höra talas om maskerade ligister som kastar sten, eldar upp bilar, misshandlar och hatar så blir jag trött.

Vad tror sig dessa våldsamma anarkister vinna på detta? Tror de verkligen att det kommer hindra världens mäktiga att träffas? Tror de verkligen att stenkastning kan påverka besluten? Tror de verkligen att de kommer övertyga den breda allmänheten om att de har rätt? Jag måste erkänna att jag inte förstår hur de tänker. De skadar ju i själva verket den sak som de säger sig kämpa för.

Jag tror faktiskt att dessa människor i själva verket inte har någon uppfattning om rättvisa och orättivsa. Jag tror egentligen inte att de bryr sig om de slagord som sägs från seriösa demonstranter. Drivkraften för det ”svarta blocket” verkar snarare vara våld och hat mot samhället i allmänhet och polisen i synnerhet.

Våld är inte och har aldrig varit en lösning på orättvisor. Våld föder mer våld, det visar historien och nutiden oss.

Jag är övertygad om att den stora massan demonstranter som vill ha fredliga protester måste reagera ännu kraftfullare mot de odemokratiska krafter som blandar sig i tågen. Då duger det inte att säga som Lars Ohly gjorde i samband med kravallerna i Göteborg. Han sade då ungefär så här: Orättvisorna är så stora så jag förstår att frustrationen kan leda till att man tar till överdrifter. Tyvärr är han inte ensam, flera andra vänsterdebattörer har uttryckt liknande åsikter.

Den typen av överslätande kommentarer visar inte på någon större förståelse eller något större ansvar. Skall den alternativa rörelsen nå fram måste företrädare starkt ta avstånd från alla sorters våld och skadegörelse.

Jag delar inte de flesta uppfattningar som demonstranterna har. Fredliga eller inte så tror jag inte på den alternativa rörelsens lösningar. Men det är viktigt för mig att kämpa för rätten att demonstrera och uttrycka sina åsikter på ett fredligt och civiliserat sätt

Jag förstår att de massor som demonstrerar fredligt och som vill ha en verklig förändring lider när det ”svarta blocket” beter sig som de gör. Det måste kännas mer eller mindre hopplöst att kämpa för en fråga, när andra som säger sig vilja samma sak bara förstör.

Med vänner som det ”svarta blocket” behöver man inga fiender. Det tror jag att alla fredliga demonstranter måste inse. Om man alltså menar allvar med att man vill ha ett annat samhälle, så måste man göra upp med ”sina egna” först.