Eftersom jag är en stor Tottenham Hotspur supporter så är dagens datum ett av de intressantaste på året. Idag avslutas nämligen ”Silly Season” för denna gång. Från och med kl. 24.00 inatt kan inga övergångar ske mellan klubbarna förrän i januari. Många fotbollsfans runt om i världen tittar oroligt på diverse sajter för att se om just deras lag vinner eller förlorar på ”Silly Season”. Själv hoppas jag att Luka Modric stannar och att flera nya bra spelare dyker upp.
Under denna tid på året ställs den s.k. ”klubbkänslan” på hårda prov. Många spelare vill bryta kontrakten med sina nuvarande klubbar för att de skulle tjäna mer pengar någon annan stans, (Luka Modric är likadan, han vill till Chelsea).
Flera personer som jag mött de senaste dagarna och som vet om min passion för Spurs säger ungefär så här till mig med medlidande i rösten: ”Det är synd att klubbkänslan är borta!”, eller ”Är det inte trist att heja på ett lag när spelarna inte bryr sig om vilken klubb de spelar i längre?”
Dessa frågor har fått mig att fundera på vad det kommer sig att jag fortsätter att hålla mig till samma klubb som jag hejat på sedan jag var 4 år. Vad är det som gör att jag inte byter, eller struntar i det helt? Jag tror att förklaringen är rätt enkel. Passionen för fotbollslaget grundar sig inte i vilka spelare som spelar för tillfället. Passionen grundar sig i att lagets ”själ”. Den är inte beroende av vilka som företräder klubben, utan det är något annat. Något som man liksom inte kan ta på, men som förenar oss som delar passionen.
När jag tänker på detta märkliga, att man engagerar sig i ett lag som inte har samma spelare som när man började heja på det, så kan jag inte låta bli att se en jämförelse med Kyrkan på jorden.
Jag har under åren mött många människor som säger ungefär så här: ”Hur kan du tro på Gud när Kyrkan har gjort så mycket som är fel och rent av ont?”, eller ”Kyrkan står inte för den sanna tron längre, hur kan du tillhöra henne ändå?” Jag vet att det inte är helt jämförbart, men jag tror att svaret på dessa frågor ändå liknar svaret på varför man håller på ”sitt” lag.
Man håller på sitt lag TROTS illojala spelare och girighet, och man håller sig till Gud och Hans Kyrka på jorden TROTS allt som vi människor gör med Kyrkan och den tro som blivit oss givna. Trots att många idag ifrågasätter Jesu gudomlighet och att Jesus är enda vägen till Gud så fortsätter Gud välsigna sin Kyrka och låter den växa. Tack och lov så beror Guds existens inte på om vi som människor är bra företrädare för honom eller inte. Gud existerar oberoende av vad vi tror eller anser. Och så länge som Gud vill att Kyrkan skall bestå kommer hon också att göra det.
Vår tro på Gud och Guds Son är inte beroende av hur företrädare för Kyrkan är eller gör. Guds existens är inte avhängigt av vilka som företräder Kyrkan för tillfället. På samma sätt är vår kärlek för ett visst fotbollslag inte avhängigt av vilka som för tillfället företräder laget. Båda sakerna är skönt att veta. 🙂
/Dan Bernspång, kyrkoherde i Backa församling, Svenska kyrkan i Göteborg.
Dan Bernspång's Blog 