På torsdagar får jag Kyrkans Tidning (KT) i brevlådan. Jag skall ärligt erkänna att jag ofta blir bekymrad när jag läser den. Det är mycket konstigt som händer i vår del av Kristi Kyrka. Jag kan inte säga att jag särskilt ofta har höga förväntningar när jag slår upp tidningen. Skulle jag skriva kommentarer om allt som jag tycker är anmärkningsvärt skulle jag antagligen behöva säga upp mig och bara skriva kommentarer. Det är som sagt mycket som är konstigt i Svenska Kyrkan.
Ett av diskussionsämnena de senaste veckorna, både i KT och i Dagens Nyheter (DN), har handlat om den reklamkampanj som finns i Stockholm och Göteborg just nu. Reklamkampanjens slogan är: ”Vi tror på en Gud som inte gör skillnad på människor”. Detta har diskuterats och några menar att det öppnar för en syn där det finns fler gudar. Frågan blir då vem som tror på guden som gör skillnad på människor. Andra har menat att det är så att vi faktiskt tror på en Gud som inte gör skillnad och att Gud accepterar allt vi gör eftersom vi är älskade av honom.
Jag skall erkänna att jag faktiskt inte tycker om reklamkampanjen, av flera skäl. Främst för att jag tycker att den öppnar upp för andra gudar genom att säga att vi tror på ”EN gud som…”. Jag tycker dessutom att den är väl populistisk. Dessutom tror jag att det man tänker på är att Gud accepterar alla våra handlingar, vilket jag inte tror att han gör.
När jag idag läste KT så blev jag dock glad och kände att det finns gott hopp om oss som kyrka. Jag läste Ann Heberleins krönika, och hon var som vanligt helt lysande. Ann menar att den främsta kritiken man kan rikta mot reklamkampanjen är att vi villkorar Guds existens. Ann påpekar att Gud ÄR. Alldeles oavsett om vi håller med honom eller ej. Gud är inte beroende av våra förhoppningar på honom, eller våra bilder av honom. GUD ÄR.
Tyvärr tycker jag att vi allt för ofta villkorar Guds existens. Vi som kristna måste faktiskt inse att Gud gör som Gud vill och att Gud finns oavsett vår tro. Gud är inte beroende av oss, vi är beroende av Gud. Om Gud inte är vad jag hoppas eller vad jag önskar, då förkastar jag Gud. Detta är naturligvis förödande för mig som enskild person, jag gör mig och mina värderingar till Guds norm. En vanlig föreställning som jag möter bland människor är att man säger att eftersom Gud är kärlek, så accepterar han allt som vi människor gör bara vi menar väl och inte skadar någon. Det är allvarligt i sig att många tänker så. Men när kyrkan på detta sätt säger att det är ok, då har vi ett större och allvarligare problem.
Kyrkan borde, som jag ser det, berätta om Guds kärlek men också om att Gud förväntar sig saker av oss. Allt vi gör är inte bra och Gud skiljer på onda och goda handlingar. Han reagerar olika beroende på om vi följer hans vilja eller ej. Men framför allt gör Gud som han vill, inte som vi vill.
Sist vill jag tacka Ann Heberlein för ännu en lysande krönika. Tänkvärt och bra som vanligt. Och för er som inte har KT och ändå vill läsa vad hon skriver så rekommenderar jag att ni följer denna länk. http://kyrkanstidning.se/kronikor/villkora_inte_guds_existens_0_16584.news.aspx?staffname=Ann Heberlein
/Dan Bernspång
Dan Bernspång's Blog 
Vad är problemet med att tro att Gud ”accepterar” våra handlingar om vi inte skadar någon och handlar i ”god tro”, ”oförnuft” eller vad man nu kallar det. Du tror inte det, jag tror det. Som tur är så bryr sig förmodligen Gud inte om vad du o jag tycker. I kyrkan kan formuleringarna så lätt tolkas som att det finns ett rätt och ett fel, ett bättre sätt att tro och ett sämre.
Tack för din kommentar!
Min poäng är precis det att Gud inte bryr sig om vad du eller jag tycker. Gud är Gud alldeles oavsett. Problemet med reklamkampanjen är att den villkorar Guds existens på ett sätt som enligt mig leder fel.
När det gäller att handla i god tro, så är det självklart så att vi alla gör det. Problemet uppstår om vi inte funderar på vad Gud eventuellt vill, utan att vi förväntar oss att alla våra infall sanktioneras av Gud.
Sedan menar jag att det självklart så att vi alla tror att det finns saker som är rätt och annat som är fel. Om någon t.ex. säger att människovärdet inte är viktigt i kristen tro så hoppas jag att vi är många som säger att det är fel.
Men som sagt. Det viktiga här är att vi inte kan villkora Gud. För att citera Ann Heberlein: ”Gud Är”.
/Dan
Bara en liten reflektion. Tror inte att det är Guds existens som reklamkampanjen villkorar. Det är sin tro på hurdan Gud är som man vill deklarera. Även om ”Gud är” så kan vi inte komma ifrån att det finns ganska många gudsbilder. Dessa uppfattningar om vad som kan tänkas tillskrivas Gud ifråga om egenskaper hämtas bla från erfarenheten(mystiken), Bibeln och traditionen. Vi har olika erfarenheter, läser Bibeln på olika sätt och har olika traditioner. Dessutom tillskriver vi detta olika betydelse beroende på bla kultur.
Om Svenska kyrkan vill vara en folkkyrka måste vi med nödvändighet ställa oss på den sida som menar att gudsbilden förändras i takt med att människor förändras. Ett exempel kan vara att Svenska kyrkan inte erkänner dödsstraffet längre. Därför att man inte tror att det avhåller från brott, för att det är obarmhärtigt och strider mot dess människosyn, för att ”du ska inte dräpa”. 1910 avrättades den sista personen i Sverige. Inte mer än drygt hundra år sedan.
Det finns däremot en del andra kristna i världen (om än inte hela kyrkor) som fortfarande tror att dödsstraffet är av Gud sanktionerat. Därför att man tror på vedergällning. Där ser vi en klar skillnad när det gäller gudsbild. Kanske är det därför Svenska kyrkan ”måste” tala om att” vi tror på en gud som…,”?
Tack för din kommentar!
Självklart förändras gudsbilden hela tiden, men frågan är om Gud gör det? Jag tror inte att Gud förändras bara för att samhällets värderingar gör det. Min poäng är inte att jag har hela sanningen, men det jag vänder mig mot tanken på att Gud förändras för att vi har en annan bild av honom idag. Troligare är att våra bilder ger en felaktig bild av Gud.
När det gäller t.ex. ”du skall inte dräpa” så är vi inte konsekventa och har aldrig varit. Vi har inte dödsstraff, men vi har soldater som vi skickar till krig och konflikter. Dessa soldater riskerar att dödas, och är beredda att själva döda. De flesta i Sverige tycker att det är ok. Man kan se samma resonemang när det gäller dödshjälp och de ofödda barnens värde. Där gäller tydligen inte att vi inte gör skillnad.
Oavsett vad vi anser om nämnda frågor, så är jag övertygad om att Gud har en uppfattning. Och denna uppfattning är inte beroende av om du eller jag håller med honom eller ej. Jag menar alltså inte att jag har svaren på vad Gud vill. Men jag är inte beredd att villkora hans existens utifrån om jag håller med honom eller ej.
/Dan
Deus semper major! Som du säger ”Gud är” oavsett vad vi tycker om det, existerar menar jag då. Men bilden av Gud är ju lite mer komplex i förhållande till vem Gud verkligen är. Jag vill tänka att universums skapare och försonare är större än vad vi kan föreställa oss. Då tänker jag att de frukter som enligt NT kommer ur ett kristet liv också är det innersta i Guds väsen. Om vi nu är Guds avbild, vilket jag tror. Alltså har Gud större tålamod, besitter mer frid, mer glädje, mer kärlek, mer självbehärskning, vänlighet, godhet, trofasthet och ödmjukhet än vi kan mäta.
Samtidigt vill Gud självfallet, som en kärleksfull förälder(lite klyschvarning jag vet…), att vi ska ta ansvar för våra liv och våra handlingar.
Jag tänker alltså att vi alla kommer till korta inför att ha hela sanningen om Gud (som du ju också kommer fram till). Däremot tror jag att många, de allra flesta faktiskt, är Gud mer eller mindre på spåren. Sedan finns det dem som inte trodde sig vara något värda som vet en hel del om Guds nåd och så finns det dem som hellre fäller än friar.
Något som jag tycker är rätt spännande är att vi har en benägenhet att tro att den gudsbilden som folk hade förr(vad man nu menar med förr i och för sig) stämmer bättre överens om vem Gud egentligen är på vissa plan. Jag syftar då t ex på hur man ställde sig till kvinnor i prästämbetet och när det gäller äktenskap mellan personer av samma kön. Att Gud skulle sanktionera slaveriet eller att Gud skulle lägga skulden för Jesu korsdöd på Judarna har man kanske i de flesta fall lämnat bakom sig(även om det finns en del rester kvar långt, långt, långt ut på högerkanten). Vad tänker du om detta?
/A-K